Wiggle dem boobz.

Vet ni vad som är roligt? Nej, det gör ni inte, för ni är okreativa, vanliga människor utan någon som helst kulturell koll. Samitidgt läser ni min blogg, så det blir väl lite paradoxalt. Men det är inte vad jag ville komma till: TV-shopreklamer för träningsredskap, det är skojsiga grejer. Särskilt de idiotiska bluffmaskiner som man fäster vid diverse kroppsdelar, och utför någon sorts vibration för att kroppen ska ”skaka” av sig fettet. Varför personer tror att fett har en magisk kraft att försvinna genom att wobbla runt en stund är bortom mig. Har ingen av er lärt er någonting från Jabba the Hut? Alternativt riktigt överviktiga personer: De wobblar också fram, men de är ju uppenbarligen inte smala. Det roligaste med dessa reklamer är dock var de positionerar dessa maskiner för att demonstrera dem: Vid röven eller just under brösten, och hips vips så har du en Titwiggler ™. Det eller en asswiggler. You decide, liksom. Jag kan inte hjälpa att undra hur det kan vara säljpunkten bland män, dock. Förvisso så sägs det att sex säljer, men hur många män tänker egentligen ”Fy fan vilken jävla fast stjärt jag skulle få om jag använde mig av den där. Jävlar vad killar jag skulle få! Guu!”

Något annat roligt är dagens R&B-sångare. Jag låg i sängen igår och försökte lugna ner mig en aning genom att se på MTV. Dumt val: ”Hmm, vad har de gjort med Rihannas röst?” tänkte jag stilla för mig själv samtidigt som jag läste en av min broders böcker om ekonomi (Förövrigt en jäkligt seg bok, men ska man läsa så ska man läsa rätt.). Jag bestämde mig för att undersöka saken närmare, och tittade därför upp från boken: ”HELIGA SATANS MODER!”, tänkte jag, när jag såg att det var en man som sjöng. Ja, jag säger då det. Feminismen har verkligen satt sina klor i dagens värld. Män som sjunger som kvinnor och kvinnor som klär sig i byxor!? Fy fagerlöv.

UNT NAO, EINE HUTT TRICK! HUTT HUTT! (Godnatt, lolz.)

Det är er jag hatar.

Eftersom det här är första inlägget jag gör, så bör jag göra en sak klar för er: Jag hatar er alla och jag önskar er alla motgångar som möjligt går. Såvida ni inte älskar mig. Då kan jag skona er mitt hat, ty jag älskar ju mig med, och inte önskar jag mig själv några motgångar. Hajar ni logiken?

Bra, då har vi det utrett.

Annars då? Jofan, inte totalt jävla misslyckat idag, faktiskt. Utöver att jag återigen slängt bort dyrbar tid på nördande. Tid jag lika gärna skulle kunna… Uhm… Vara ute och bli… hälsosammare? Hälsosammare och mindre bitter, och det vill vi väl inte, eller hur? (HUR KÄNDES DEN RETORISKA FRÅGAN RAKT UPP I ANSIKTET!?) Utöver det har jag även funnit en rätt humoristisk reklam på teh interwebs:

”Nyhet! Som sett på TV! TRASIGT GLAS! ALLA KOMMER TRO ATT DU HAR HAFT SÖNDER DIN MOBIL!”

Min första tanke var något i stil med ”KROSSAD SKÄRM!? DET ÄR DIN JÄVLA SKÄRM SOM BORDE BLI KROSSAD!” Och med skärm menade jag ansikte. Och med ansikte menade jag nötter, och med nötter menade jag testiklar. För vafan, vem vill få sin mobil att se ut som om den vore sönder? Av någon anledning har jag svårt att tänka mig ett scenario där två kompisar träffas, där den ena nonchalant svänger med sin mobil för att få sin kompis att uppmärksamma den krossade looken: ”AMEN SHIT LENN, HARU KROSSAT MOBBEN ELLER!?” ”Asså, fan, aa, blev så jäla lack när jag lira CS typ. BA FAN GÖRU AWP-BÖG!? Så ja ba slängde den i väggen. Coolt va!?” ”Asså du e fan MANNEN!”. Nej, det verkar högst osannolikt.

Då klockan börjar närma sig halv fyra, och jag måste vända tillbaka på dygnet så
är det dags för mig att ta mig en sängfösare (Choklad, eller annat onyttigt. Helst med mättat fett…. Mmm… mättat fet…) och bege mig mot min sängkammare.

Asså, typ puss på alla mina, i skrivande stund icke-existerande, bloggläsare! Gu va’ ni e gulliga å guuuu vikka gulliga kommentarer jag får!11!!!11 PUSSEN